V.11 2014. Göteborgsvarvets löparresa till Playitas – Fuerteventura. Jag och min klubbkompis Klas, som också var en av ledarna för veckan, hade lite gött poolhäng.
”Att få starta i SM-klassen på Göteborgsvarvet, det hade varit roligt!” utbrast jag. ”Undra vad gränsen är för det?” Jag vet inte riktigt vad idén kom ifrån, men ut kom den. Med entusiasm. ”Men, hur svårt kan det vara egentligen? Det borde väl gå? Eller? Eller?!??”
Efter några minuters diskussion med Klas om rimlighet var det bestämt. Planen ropades strax ut för de övriga i resesällskapet. Ivrigt och aningen flamsigt! Stämningen på en sådan här löparresa är väldigt avslappnad och inspirationen är på topp. För mig betyder det att idéerna fullkomligt bubblar ut. Ännu mer än vanligt! Att tillägga är att Klas är snäll som en hundvalp och skulle säkert stå bakom vilken galen idé som helst. Enbart av snällhet. ”Får du bara upp core-styrkan kan du säkert kapa flera minuter.” Ja, bara där var jag såld. På min egen idé.
Utmaningen då!? Att få starta i SM-klassen på 10 km och/eller 21 km innan jag fyller 40. Dvs innan år 2022. Det borde vara rimligt tyckte vi! Allt för snabba ökningar är aldrig bra. Då har jag dessutom budgeterat in att ha ett vanligt liv som innebär andra intressen, familj, jobb, resor, vänner pojkvänner (?) och eventuellt även ett syskon till min dotter.
Låter det tokigt? Låter det som en alldeles för lång och tråkig tidsplan? Äsch, det är det som är meningen. Inte att den ska vara tråkig förstås. Men vägen dit ska vara lång och lite krokig, men framförallt rolig och upplevelserik. Utmaningen kommer vara min inspiration och bloggen är min kick-off present till mig själv. Och, inte ens bloggen kommer följa en rak väg. Raka vägar är tråkiga! Det kommer att gå upp och ner och den kommer att snirkla sig runt alla möjliga hörn och konstiga vinklar. Jag har tänkt bevisa för mig själv att det faktiskt går. Och troligen så kommer resan dit vara roligare än själva målet.
Men, det är väl så man ska leva. Eller?
/Tina
