lördag 1 november 2014

Tack oktober för den här gången

Det var kul att du kom, men det var ännu roligare att du gick.

Jag hade stora förhoppningar på dig. Höströda löv och friska soliga dagar. Det jag fick var istället någonting grått. För varken jag eller luften var frisk. Regn, blåst och en hösttrötthet som aldrig förr. Löparbenen var trötta och kroppen känslig. Det kändes inte bra, varken i hjärta eller i själ. Men dåliga dagar har vi alla. Det är bara att bita ihop och gå vidare till nästa. Ingenting kan i alla fall bli sämre av att gråta en skvätt och gå och lägga sig. Det är faktiskt helt okey!

För till slut vänder det. Den värsta tröttheten går över och ljusglimtarna blir allt fler. Små små stunder. En AW med jobbet och ett samtal med en kär och saknad vän. Glädje. Några bra löprundor och på det lite småprat om en surfdröm som jag har haft sedan barnsben. Styrka. Tänk vad lite som behövs för att hjärtat ska kännas lite lättare och själen lite renare. Och jag inser då att allt bara var en föreställning. För världen utanför ser exakt likadan ut som sist. I september.

Hej november, jag hoppas att vi ska få många fina dagar ihop!

/Tina
 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar