Fjälläventyr i löparskor

Hanna och jag på toppen av Helags 1 796 m ö.h.

Mitt hjärta har nog vuxit lite den senaste tiden! Det känns just nu sådär mjukt och fluffigt. Oftast får jag sådana reaktioner när jag tar ett steg ut i det okända och upplevelsen blir långt över förväntan. Anledningen? En stor dos löpning ihop med lite äventyr och många höjdmetrar. Jag har varit på mitt första löparäventyr i fjällen och är minst sagt såld!

Jag fick med mig Hanna, som snart borde få räknas som min vapendragare i löparäventyr. Hon är lika orädd och äventyrslysten som mig och har dessutom ett pannben av stål. Helt i min smak! Innan avresan träffades vi på centralstationen i Göteborg. Vi hade inte hörts av på hela sommaren. Det var varmt och kvalmigt och vi kom båda två från semesterhäng med familjerna. Vi hade nog inte riktigt förstått att vi skulle åka. Detta märktes på den låga adrenalinnivån. Vi var liksom för lugna och loja.

Efter många timmars tågresa och en liten bussresa kom vi äntligen fram till ankomstdestinationen – Storulvåns fjällstation. Nu började vi tagga upp! Vi packade om ryggsäckarna. Två av fyra dagar skulle vi nämligen springa med all packning. All onödig vikt skulle bort! Vi tog till och med bort deon. Nu skulle vi vara primitiva och dessutom fanns det dusch på fjällstationen där vi skulle sova! Ryggsäckens totala vikt blev 4,6 kg. Godkänt!

Vi möttes upp med gruppen och sprang iväg mot vårt första mål - Sylarna fjällstation. Efter en veckas semesterlöpvila med alldeles för mycket fika kändes det tungt direkt. Hur skulle detta gå!? Känslan överskuggades ganska snart av landskapet och energin. Så fritt, så rent, så friskt. Ljuvligt!

Andra dagen. Lägrets prövning! 46 km och 1500 höjdmeter inklusive en toppbestigning av Helags. Oj så jobbigt, men oj så fantastiskt! Jag slog distansrekord med 16 km den dagen. Visserligen tog det hela dagen, men att springa i fjällen med stora höjdskillnader och en toppbestigning är inte riktigt jämförbart med att springa på platten här hemma.

Efter den här dagen kändes till och med Lidingöloppet lätt. Efter den här dagen, på hemmaplan, hade jag inte trott att jag skulle kunna springa en meter till på resten av veckan. Efter den här dagen sprang vi på ytterligare två dagar 29 km inklusive en toppbestigning av Syltoppen. Efter det här lägret har jag, på riktigt, insett att vi är gjorda för att springa långt och länge och att vi kan mer än vad vi tror! Det krävs bara lite pannben, drivkraft och en önskan att vilja lyfta kontorsrumpan från stolen och ge sig ut.  

Resan arrangerades av Team Nordic Trail och leddes av de duktiga och inspirerande ledarna Miranda Kvist och Eric Forsner.

Ut med er... och var lite skogstokiga för tusan!
 

/Tina