SM-löpning. En livsstil!

Bort med skygglapparna och njut. Blicka ut över det som kallas livet!

 

”Så du ska bli SM-löpare”?, frågade en klubbkompis mig på en träning strax efter att mitt allra första blogginlägg hade kommit ut. ”Njae, inte riktigt”, svarade jag. ”Det är ju egentligen bara målet… och på lång sikt dessutom”. Han tittade på mig som att jag hade sagt något konstigt… och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vi fortsatte att vara tysta bägge två.

Jag har funderat lite på det här sedan dess. På att det är väldigt mycket fokus på målet och att man glömmer av att njuta längs vägen. Under det som faktiskt kallas vardag. Livet kan man också kalla det. Visst, det är en obeskrivligt skön känsla när man klarar sina mål. Man kan leva på den känslan under lång tid! Och det är alltid dessa stunder, dessa resultat, som vi använder som referenser när vi pratar om det i efterhand. Tänk om vi kunde börja fokusera lite mer på det vi faktiskt gör för att uppnå våra mål istället!?

Jag kan relatera till mitt eget SM-mål. När jag tänker på det så tänker jag mig inte som en SM-löpare eller en elitlöpare. Jag tänker nog mer att jag måste testa om det går med taktiken att bara fortsätta träna regelbundet… och se hur bra jag kan bli, bara på det. För 8 år, herregud, det är en evighet i sådana här sammanhang! Jag har inte lagt upp ett maniskt träningsschema för de kommande åren som jag slaviskt kommer att följa. Faktum är att jag inte har något upplägg över huvud taget!

Men, om det nu krävs ett SM-mål för att träna regelbundet. Varför inte!? Om det nu krävs ett ultra-trail lopp på 53 km och 3300 höjdmeter för att jag ska gå och lägga mig i tid och gå ut och springa innan jobbet. Varför inte!? Det är så min hjärna fungerar. Den har börjat bli lättlurad och alltför mesiga mål fungerar inte längre. Det har jag lärt mig på vägen. Hur många år har jag inte sprungit Göteborgsvarvet med endast 2,5 månaders löpning i benen. Och ändå kallat mig för löpare! Jag jobbar som bäst under press. Visserligen är inte ett 8-års mål ett särskilt pressat mål, rent tidsmässigt. Men, det är väl det man har delmål till!?

Så... Sätt upp ett mål som är strax över vad du tror att du klarar av. Gör därefter allt som står i din makt för att du faktiskt ska genomföra det. Dra med en kompis eller boka/betala ett lopp eller en resa så att du får svårt att dra dig ur. Glöm sedan inte av att njuta av alla sömniga morgonrundor och energilösa eftermiddagspass. För det är dessa som räknas. Det är dessa som kallas livet!

/Tina